Men mer om vad jag tycker om den här resan senare. Vad har jag nu gjort de sista veckorna i Australien.
Jo jag lämnade spion kop och åkte upp mot marqua som är deras andra farm. När jag fick höra hur stor deras farm är tappade jag hakan 1,2 miljoner tunnland. Att ta sig ut från boningshuset till stora vägen är 4 mil inte riktigt som hemma. Väl i Marqua var jag med och vallade kor från en hage in till yarden. Det är nog de jag tycker är roligast att göra under mina veckor på farmen. I den här hagen var vi tvungen att dela upp i tre olika vallningar eftersom antalet kor inte hade fått plats i yarden om vi inte gjort så. Två gången körde jag en bil med kalvburen på och sen körde jag fyrhjuling några gånger. För först vallar man hagen in till en gång och lämnar korna där några dagar så de kan hitta sina kalvar och så igen innan man tar de till yarden. Nu undrar ni nog vad en kalvbur är det är precis som det låter. En bur bak på bilen som man kan stoppa in kalvar i om de blir för trötta och inte orkar gå hela vägen. För vissa dagar vallar man dem att gå över 5 mil om inte mer. Kan säga att lyfta upp en kalv är inte det smidigaste haha.
Men när vi väl har fått in dem i yarden är det dags för jobb där. Två dagen var jag med och fixade kalvarna. Man brännmärker dem man ger dem två öronmärkningar, tar bort hornen om de börjar bildad och om det är en tjur så kastrerar man dem. Man ger även ett vaccin. 
De är så små och söta. Vi hade bara ett fall där en kalv inte hittade sin mamma igen så den har vi fått mata.
De är så små och söta. Vi hade bara ett fall där en kalv inte hittade sin mamma igen så den har vi fått mata.
Finns inget bättre än att efter frukost gå ner och mata en varm och gosig kalv. Eftersom det var en kille döpte jag han till Kurt men det uttalas mer (Kööört). Han är så söt så.
En annan dag var jag med galna korna haha. Dem ska man ge två vaccin och sen ge något medel ut med ryggraden för loppor. Efter man har gjort det klipper man svansen så man kan se om samma ko kommer in igen inte får dubbel behandling. Gud kom precis på en sak haha. När vi var ute och vallade kor en dag skulle vi hålla ca 600 kor i en ring för att vänta in en annan mob med mer kor. Först var två tre stycken Matilda i en bil jag i en annan bil och chefens fru på en fyrhjuling. När man är tre pers är det ganska enkelt att hålla dem i en ring men fyrhjulingen blev kallad till helikoptern för att hjälpa till att hämta en tjur. Så då var det bara jag och Matilda kvar kan säga att jag satt på nålar så nervös var jag. Men ingen av mina sidor försvann det kor från. Men några av dem gjorde försök men jag fick tillbaka dem till moben. Då har jag på radion av Matilda att kossor springer överallt. Det är de enda jag kan utläsa av hennes mening och ingen annan hörde va hon sa heller. Första tanken var "va vadå de står ju så snällt här" ända tills jag kör runt till andra sidan ser jag hur korna springer ut med vägen och sedan runt Matilda för där står hon med bilen avstängd. Men hon var inte så dum att hon stängde av bilen med flit haha hon fick kärringstopp och parkerade ganska dåligt. Men de tar inte slut här för att kunna starta den bilen måste en annan bil bogsera igång den. Kännslan när jag ser hur alla kor bara springe är bara F...N va ska jag göra nu. Det blir gasen i botten att försöka klippa av alla kor som springer. Ja lyckas riktigt bra att få stopp på de springande korna. Jag inser att jag inte har en chans att få tillbaka de korna som redan springer på andra sidan av Matilda utan att förlora hela moben. Så runt kör jag där i ca 80 kilometer i timmen. För man kan ju tänka sig när jag har fått dem att sluta springa på Matildas sida att allt är lugnt igen. Men då måste ni ju tänka till jag är själv där att hålla alla kor i en ring. Är ja då på andra sidan försöker ju korna på de andra sidorna att rymma. Har nog aldrig kört så snabbt off road. Som nu förstår var det ju inte riktigt asfalterat så körde över ex antal gupp. Bilen tog luft jag lyfte från sätet men de enda jag tänkte på var att inga fler kor ska springa iväg. Tur nog hade jag ingen passagerare i verken människor form eller kalvar. När vi väl får hjälp frågar Blair vadå alla kor nästan alla är ju kvar. Bidde allt lite stolt över mig själv hur bra jag lyckades med den situationen. Någonting har jag nog allt lärt mig dessa veckor här på farmen. Den kvällen var det allt vi snackade om och då frågade jag Matilda om hon hade fått chansen att äta sin lunch idag för jag fann ingen tid till det. Men Matilda hade ätit sin lunch och när jag fick reda på när hon åt det höll jag på att dö vet inte om det var av skratt eller gråt. För när tror ni hon åt den jo när jag kör runt i 80 kilometer i timmen och försöker hålla moben så intack som möjligt. Så där står hon och bara jaa va kan jag göra nu jo jag kanske ska äta min lunch.
Men vilket äventyr jag varit med om. Allt från att bila mellan Sydney och Port Douglas till att segla och dyka i barriärrevet. Har ju även hunnit med x antal veckor på farmen. Det är ett jobb jag aldrig tidigare hade tänkt mig i men fy va roligt jag haft. Vilka utmaningar man ställts emot. Bara en sak som jag är chockad att jag gör är innan jag kom till spion kop ledde jag inte ens en häst men nu leder jag två åt gången.
Men får ta och skriva mer om allt när jag kommer hem. För just nu sitter jag i lobbyn och väntar på bussen som ska ta oss till flygplatsen. För idag lämnar jag detta underbara land finns inget negativt jag kan säga om Australien. Det enda negativa med den här resan är att 13 juli kom alldeles för fort hade kunnat stanna ett halvår till. Men livet där hemma kallar. Familjen är riktigt saknad och har konstaterat att jag älskar mitt jobb.
Men imorgon får jag se min familj igen finns inget annat på denna jord som gör mig lyckligare. Sen att äntligen få krama om mannen i mitt liv ska bli underbart.
Nu är det dags att byta om till rese kläder och fixa det sista för 30 timmar på flyg.
Ses där hemma igen.
Måste bara säga en sak till:
PÅ ÅTERSEENDE AUSTRALIEN
